njurarna och binjurarna

Njurarna
jag har tagit den mesta informationen rakt av från www.117.se

Njurarna renar blodet. De  och urinvägarna är viktiga för att kroppen ska kunna rena blodet och göra sig av med ämnen som inte behövs, så kallade restprodukter.

Restprodukterna lämnar kroppen med urinen. Den bildas i njurarna, transporteras genom urinledarna, samlas tillfälligt upp i urinblåsan och fortsätter ut genom urinröret.

Hur mycket urin som bildas beror på hur mycket vätska det finns i kroppen. Även mag-tarmkanalen, lungorna och huden är med och utsöndrar restprodukter.

Njurarna ligger på var sin sida om ryggraden, lite ovanför navelns nivå. De nedersta revbenen skyddar njurarnas övre delar. Njurarna ligger alldeles bakom tjocktarmen. På höger sida ligger även levern framför njuren, och på vänster sida magsäcken och en del av bukspottkörteln.

Njurarna omges av en tjock kapsel av stram bindväv och rikligt med skyddande fett. På framsidan täcks njurarna av bukhinnan.

Rikligt med blodkärl

Varje njure är formad som en böna, 10–12 centimeter lång och väger ungefär 150 gram. Den inbuktande delen av njuren kallas njurporten, och härifrån utgår urinledaren. I njurporten passerar även blodkärl till och från njuren. Urinledarens första del är utvidgad, ser ut som en tratt och kallas njurbäckenet.

Många olika uppgifter

Njurarnas viktigaste uppgift är att bilda urin och därmed göra sig av med restprodukter som kroppen inte behöver, exempelvis urinämne och gallfärgämnen. Även främmande ämnen som tillförts kroppen utsöndras med urinen, till exempel läkemedel. Njurarna reglerar också urinens volym, salthalt och surhetsgrad.

Dessutom deltar njurarna i flera andra viktiga funktioner, däribland att

• bilda hormoner
• vara med och reglera blodtrycket
• stimulera röda blodkroppar att bildas
• tillverka glukos
• aktivera vitamin D

Artärerna som leder blod till njurarna kommer från bukpulsådern eller bukaorta. Venerna från njurarna tömmer blodet i nedre hålvenen.

Eftersom njurarna arbetar hela tiden behöver de ständigt syre och näringsämnen. Så mycket som en fjärdedel av den blodvolym som hjärtat pumpar ut varje minut går till njurarna. Det innebär att cirka
1 500 liter blod passerar genom njurarna varje dygn.

Njurarnas uppbyggnad

Om man tittar på ett tvärsnitt genom en njure ser man att den har olika färgskiftningar och mönster. Man brukar skilja mellan den yttre, ljusare barken och den inre, mörkare märgen. I märgen finns 10-15 njurpyramider. Pyramidernas spetsar kallas papiller och har kontakt med njurbäckenet, urinledarens första utvidgade del.

Nefronet renar blodet

Den lilla del i njuren som renar blodet och bildar urin kallas nefron. Nefronet består av

• en njurkropp, som är ett litet kärlnystan inneslutet i en dubbelväggig säck
• en njurkanal som är ett rörsystem omgivet av små blodkärl, så kallade kapillärer. Rörsystemet töms så småningom i njurbäckenet.

Det finns ungefär en miljon nefron i varje njure. Njurkropparna ligger i barken, medan njurkanalerna finns i både barken och märgen.

En liten del av nefronet är med och reglerar blodflödet genom njuren. Den bildar också hormonet renin, som är med och påverkar blodtrycket. Dessutom bildar den hormonet erytropoietin, som behövs vid bildningen av röda blodkroppar.

Urinen bildas i flera steg

Urin består till största delen av vatten med upplösta salter och restprodukter från ämnesomsättningen. Även främmande ämnen som filtrerats bort för att inte skada kroppen finns i urinen. Ämnen som egentligen inte är vattenlösliga kan göras om i levern så att de blir vattenlösliga.

Produktionen av urin sker i flera steg. När blodet passerar genom kärlnystanet i nefronet filtreras det. Vätskan som då avskiljs från blodet samlas i den omgivande säcken. Säcken har direkt kontakt med rörsystemet, och vätskan fortsätter därför genom de slingrande gångarna. Till en början har vätskan en sammansättning som liknar blodplasma, det vill säga blod utan blodkroppar. Denna urin kallas primärurin. Det bildas ungefär 180 liter primärurin varje dygn.

På vägen genom rörsystemet förändras primärurinens sammansättning. Vatten och en del ämnen som kroppen behöver, däribland näringsämnen, sugs tillbaka till kapillärerna som omger rörsystemet. Vissa andra ämnen som kroppen vill bli av med tillförs från kapillärerna. Tack vare detta regleras både kroppens vätske- och saltbalans och surhetsgrad. Hormoner från binjurebarken och hormon från hypofysen påverkar den slutliga urinens sammansättning.

Produktionen av urin sker i flera steg. När blodet passerar genom kärlnystanet i nefronet filtreras det. Vätskan som då avskiljs från blodet samlas i den omgivande säcken (1). Säcken har direkt kontakt med rörsystemet, och vätskan fortsätter därför genom de slingrande gångarna.

När vätskan rinner genom rörsystemet sugs vatten och näringsämnen tillbaka till de små blodkärlen, kapillärerna, som omger rörsystemet. Restprodukter som kroppen vill bli av med tillförs från kapillärerna till rörsytemet (2).

Rörsystemets sista del kallas samlingsrör. Samlingsrören från varje nefron mynnar på njurpapillerna. Den slutliga urinen samlas upp i njurbäckenet och går sedan genom urinledarna till urinblåsan. (3).

Det mesta är vatten

Rörsystemets sista del kallas samlingsrör. Samlingsrören från varje nefron mynnar på njurpapillerna. Den slutliga urinen samlas upp i njurbäckenet. Hos de flesta människor bildas 1,5–2 liter färdig urin per dygn. Urin hos en frisk människa innehåller nästan inget socker eller protein.

Blodtrycket måste vara tillräckligt högt för att produktionen av urin ska fungera bra. Njurarna kan själva påverka blodtrycket genom att utsöndra hormoner om blodtrycket är för lågt.

Urinvägarna

Urinvägarna

Till urinvägarna räknas

• urinledarna
• urinblåsan
• urinröret.

Urinvägarna är invändigt klädda med en slemhinna som är uppbyggd av ett speciellt slags celler, som kallas övergångsepitel. Epitelets tjocklek varierar beroende på hur utspänd väggen är.

Urinledarna börjar i njurarna

Varje urinledare är 25-30 centimeter lång och går mellan njuren och urinblåsan. Urinledarens första utvidgade del, njurbäckenet, ligger indragen i njurporten. Njurbäckenet samlar upp urinen från alla samlingsrör i njuren.

Urinledarnas väggar är uppbyggda av glatta muskelceller, som inte styrs av viljan. När muskelcellerna dras samman och slappnar av i en jämn rytm pressas urinen nedåt mot urinblåsan. De vågformiga sammandragningarna kallas peristaltik. Det tar ungefär en minut för urinen att transporteras genom urinledaren.

Det är inte ovanligt att man har dubbla urinledare på ena eller båda sidor, utan det räknas som normalt.

Urinblåsan kan töjas kraftigt

Urinblåsan ligger i lilla bäckenet bakom blygdbenet och fungerar som en tillfällig behållare för urinen.

Blåsans storlek varierar beroende på hur fylld den är. Normalt rymmer blåsan 3-4 deciliter, men den kan töjas ut kraftigt eftersom väggen består av glatt muskulatur. Urinblåsans ovansida täcks av bukhinnan.

Urinledarna, och även urinröret, mynnar i urinblåsans botten. Eftersom urinledarna passerar snett genom urinblåsans vägg bildas en slags ventil som ser till att urinen bara kan passera i en riktning.

Runt urinrörets inre mynning i urinblåsans vägg finns glatta muskelceller som stänger öppningen när de dras ihop.

Urinblåsan ligger i lilla bäckenet bakom blygdbenet och fungerar som en tillfällig behållare för urinen. Urinblåsan kan töjas ut kraftigt eftersom väggen består av glatt muskulatur. Urinledarna, och även urinröret, mynnar i urinblåsans botten.

Urinen lämnar kroppen genom urinröret

Urinröret är urinvägarnas sista del. Hos mannen är urinröret cirka 20 centimeter långt. Det går från urinblåsan, genom prostatakörteln och penis för att slutligen mynna på ollonet.

Kvinnans urinrör är 3-5 centimeter långt, och passerar alldeles bakom blygdbensfogen och mynnar framför slidöppningen.

Både mannens och kvinnans urinrör har en tvärstrimmig slutarmuskel, som kan styras med viljan. Muskeln ligger en liten bit nedanför urinblåsan. Denna viljestyrda muskel är en del av den så kallade bäckenbottnen.

Hos mannen är urinröret cirka 20 centimeter långt och går från urinblåsan, genom prostatakörteln och penis för att slutligen mynna på ollonet. Kvinnans urinrör är 3-5 centimeter långt och passerar alldeles bakom blygdbensfogen och mynnar framför slidöppningen.

Uttänjningen av urinblåsans vägg leder till att man blir medveten om att man behöver kissa (1). När man kissar dras den glatta muskulaturen i urinblåsans vägg ihop, samtidigt som de glatta muskelcellerna runt urinrörets inre öppning slappas av (2).

Viljan styr bara delvis att man kissar

I urinblåsans vägg finns mottagare som känner av när väggen blir uttänjd av urin. Signaler skickas då till den del av nervsystemet som inte styrs av viljan, det så kallade parasympatiska nervsystemet. En omedveten reflex att kissa sätts igång. Den glatta muskulaturen i urinblåsans vägg dras ihop, samtidigt som de glatta muskelcellerna runt urinrörets inre öppning slappas av.

Uttänjningen av urinblåsans vägg leder också till att man känner att man behöver kissa. Den viljestyrda slutarmuskeln runt urinröret fortsätter att vara sammandragen tills man medvetet bestämmer sig för att låta muskeln slappna av så att man kan kissa. Om blåsan blir alltför utspänd kan man inte medvetet hålla sig längre.

Små barn som ännu inte lärt sig styra den viljestyrda slutarmuskeln kissar så snart reflexen att kissa utlöses.