hjärta och smärta

Hjärtat

 FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Nils Ferlin 


Varför förknippar vi kärlek så mycket med hjärtat. När man är olycklig får man "ont i hjärtat", eller ännu starkare "hjärtat brister". Men kommer smärtan från hjärtat? Skriv ner några tankar eller idéer om vad du tror (det kan vara ett stöd om du samtalar med dina föräldrar också och du funderar högt med dem som samtalspartner).

emelietorefalk.blogg.se 

För att få lite inspiration till dina funderingar om kärlek och hjärta refererar jag en japansk forskare,  Masuro Emoto som forskar på vattenkristaller. Hans experiment gick ut på att han talade, bad eller skrev framför vattnet och sedan fryste han vattnet till kristaller. De fick olika utseende. 
T.ex.  riktade han sin kärlek och sin tacksamhet till vattnet, frös det. Så gjorde han samma sak med ordet tack och frös det. Framför en tredje vattenbägare tänkte han "Jag vill döda dig". han såg till att det vara lika villkor för allt vatten han frös. När det hade blivit kristaller tog han ut dem (alla prov efter samma tid) och sedan fotograferade han dem. 

Det här är det frusna vattnet som tagits ut ur frysen och fotograferats. Masura Emoto hade sänt kärlek och tacksamhet till vattnet innnan det frös, men också sagt orden till vattnet. När isen togs ut ur frysen bildades de här kristallerna.

De här kristallerna formades efter att ordet "tack" togs fram ur frysen och sedan kristallbildningen efter meningen "Jag ska döda dig!" hade kristalliserats.




Masuro Emoto anser att vattnet är bärare av alla ord, allt vad vi säger till varandra.  Den japanske forskaren tror att det är viktigt hur vi talar till varandra om vattnet är budbärare av ord - positiva som negativa. 

Människan består av ca. 70 % vatten,  blodet av ca. 90 %. Vattnet finns inuti och utanför cellerna och är nyckeln till alla kroppsfunktioner. Vattnet  transporterar bort avfallsprodukter via blodet då ämnesomsättningen tar reda på de bästa delarna. 

eriksoncoral.se

Om vi är positiva skapas en trevligare stämning, arbetsron infinner sig och kreativiteten kommer lättare fram om man känner sig trygg.

Men nu tittar vi på hjärtat i människokroppen. 

Hjärtat består av höger förmak och höger kammare och vänster förmak och vänster kammare. Det har alltså fyra rum. 

vårdguiden.se

Det finns två olika blodomlopp där hjärtat spelar en central roll - Det ena är artärerna och venerna som går till lungorna och tillbaks till hjärtat igen - det kallas lungkretsloppet eller lilla kretsloppet.

Det andra - stora kretsloppet går från hjärtat till kroppens vävnader och tillbaks igen. Det kallas också systemkretsloppet. 

Om man tar bort allt utom blodådrorna ser det ut så här: 

vårdguiden 

Som du ser på illustrationen, venerna är blåa och artärerna röda. Det betyder att hjärtats högra sida tar emot venernas blod, som innehåller koldioxid. Det blodet måste till lungorna för att bli av med koldioxiden och få nytt syre. 

Vänster kammare tar emot det syrerika artärblodet och skickar ut det till kroppens vävnader. 

Höger och vänster sida av hjärtat är skilt med en kraftig muskelvägg och de byter aldrig blod med varandra. Eftersom vänster hjärthalva behöver mer kraft att skicka ut blodet längre sträckor till olika vävnader har den hjärthalvan mer muskler. 

Den högra kammaren tar emot venöst blod från kroppen och fyller upp hela rummet, innan en klaff öppnas till höger kammare. Från höger kammare kramas blodet ut i  de vener som går till lungorna. Där får de syre och blodet förs nu till vänster förmak, som fylls med blod, kammaren drar ihop sig, men blodflödet minskar inte. Då tvingas klaffen öppnas till vänster kammare. Vänster kammare kramar ut blodet till en stor artär som heter aortan. Aortan delar upp sig i mindre kärl och så småningom så små kapillärer att de når ut till cellerna i vävnaderna. När kapillärerna bytt syre mot koldioxid strömmar de in i venerna, som för upp blodet till höger förmak igen. 

När jag säger krama betyder det att rörelsen börjar i spetsen av hjärtat och trycks uppåt till den övre basen av hjärtat. När hjärtat kramat ut blodet vilar den en stund. Det kallas ett hjärtslag. 

Hjärtat måste kunna variera sina slag och hur mycket blod den för ut i ådrorna. Om du till exempel springer snabbt, känner cellerna i hjärtat att koldioxidhalten i blodet ökar och skickar hormoner ( det kommer senare) till hjärnan. Den i sin tur skickar retningssignaler till hjärtat och då ökar hjärtat i sin tur sin rytm. Då hjärtat ökar rytmen måste artärerna öka blodgenomströmningen i ådrorna och din puls går upp. 

Laboration:

Fråga: 

Ökar pulsen när man springer?

Material:

En försöksperson, penna, papper och en klocka

Utförande:

Låt försökspersonen vila på golvet. Den ska slappna av i några minuter och vara alldeles tyst. 

Du letar rätt på pulsen på insidan av handleden. Du kan även känna pulsen på sidan av halsen på försökspersonen eller i tinningen.

Man letar reda på artären och känner med hjälp av pek- och långfingret pulsslagen. 

Säkrast blir det om man räknar under en hel minut, men man kan även räkna under 30 sekunder och multiplicera med två för att få fram antalet slag per minut.

När du skrivit upp pulsen på försökspersonen skaden ta på sig ytterskorna och springa allt vad den kan runt Torpet. Den ska skynda sig av med skorna och komma tillbaks in i klassrummet, så du kan ta pulsen på försökspersonen då den ansträngt sig. 

När du skrivit upp den skillnaden mellan vila och ansträngning har du fårr ett ta som visar dels skillnaden i artärslag, men det är också en del i tester på vilken allmänkondition man har. 

Nu byter du plats med försökspersonen och den blir laborant.

Sammanställ laborationen och glöm inte svar på frågan. 

Blodomloppet och lite historia runt blodomloppet

 Blodomloppet

Blodomloppet lämnar viktiga näringsämnen till cellerna och ta med sig det avfall som bildats vid ämnesomsättningen.

Blodomloppet transporterar syre till vävnaderna från lungorna och tar med sig koldioxiden tillbaks till lungorna igen (Se föregående lektion). Blodomloppet skickar hormoner till olika organ så de kan arbeta som de ska, då det är olika hormoner som styr olika funktioner i kroppen. Då människan blir sjuk behövs immunförsvaret som ska göra henne frisk igen och blodomloppet för med sig kroppens försvar – de vita blodkropparna (mer om det senare under perioden). Blodomloppet behövs för att hålla kroppstemperaturen.

Blodomloppet vardguiden.se

Blodomloppet består av vener och artärer. Venerna är de blåa ”rören” på bilden och artärerna är de röda.

Artärerna har muskler som trycker fram blodet i ådrorna från hjärtat, medan venerna låter blodet passivt bli påskjutet av det tryck som uppstår när någon knuffas (i det här fallet är trycket från ”någon” artärerna) till hjärtat. 

Artärerna för med sig syre till organen och cellerna i kroppen och venerna tar med sig koldioxiden och andra avfallsprodukter. Det gör att blodet har olika färg. Artärerna har en ljusare röd färg, medan venöst blod är mörkare.

Blodet innehåller hemoglobin som har järn bundet till sig. Järn tar gärna upp syre (– du vet hur rostig en sak av rent järn kan bli som legat ute – det är syret som gjort din järnbit rostig).  Koldioxiden sätter sig på en annan plats i hemoglobinet när den transporteras till lungorna.

Men det är järnet i hemoglobinet du känner när du suger på ett finger du just skurit dig i.

I nedre delen av kroppen har venerna klaffar i ådrorna. De kan man jämföra med skjutdörrar, som bara går åt ett håll. 

Blodet förs genom port efter port, tills det når hjärtat. Venernas väggar är tunna och töjbara, så de kan transportera olika mycket blod till organen och vävnaderna. Venerna har små tunna blodkärl i vävnaderna som sedan växer ihop och blir dubbelt så tjocka. Så växer de tjockare blodkärlen ihop till ännu tjockare. De tjockaste venerna är övre och nedre hålvenen, som ligger bredvid hjärtat. Portvenen, som för syrefattigt blod till lungorna är också en av de större.

Stora kroppspulsådern (se det röda på bilden) är en artär som börjar vid hjärtat och går ner genom kroppen just framför ryggraden. När den når navelhöjd delar den sig i två pulsådror som fortsätter ner i varsitt ben. Grenar av dessa blodkärl går till musklerna i låren. Huvudkärlen i benen fortsätter ner i knävecken, vidare bakom de inre fotknölarna och sedan ut i foten. På fotens ovansida finns en ytligare pulsåder där de som har bra blodcirkulation i benen kan känna pulsen med fingrarna.

Artärerna har tjockare väggar än venerna då de innehåller ett tjockare lager av muskelceller och elastiskt bindväv.  Artärerna är också töjbara och kan ta emot och föra vidare det blod från hjärtat. De stora artärerna delar upp sig i allt mindre förgreningar som når ut i hela kroppen. Man kan känna artärerna genom pulsen i kroppen.

Blodkärlen bildar alltså ett sammanhängande nätverk i kroppen. De är huvudsakligen av tre slag:

Vener, som för syrefattigt blod till hjärtat och lungorna, syrerikt blod, eller artärer som för ut syrerikt blod till kapillärerna eller hårrör. Kapillärerna förbinder venerna och artärerna med varandra och har kontakt med cellerna och vävnaderna i kroppen.

 vardguiden.se kapillärnät

Det är i kapillärerna utbytet av syre och koldioxid görs mellan cellerna och blodet. 

Galenos levde 130 – 201 e.Kr. Hans teorier byggde på de grekiska tankarna om de fyra elementen: luft, jord, eld och vatten och vilken av dessa fyra som var livsavgörande. Galenos grundidé var att luften bar anden, pneuma. Den luft som kom in i luftstrupen och lungorna var kosmisk (man kände ju inte till atmosfär på det sätt vi gör idag). Pneuma finns överallt i det som levde (en död människa eller en torkad växt kunde alltså inte ha pneuma).

Pneuma kom in i kroppen via luftstrupen och lungorna och den kosmiska pneuman blandades med leverns röda blod i hjärtat. Då blev det ”vitalt pneuma” som deltog i matsmältningen och fortplantningen och förandliga den fysiska kroppen.

Venerna förde upp blodet till hjärtat där avfallsprodukter lämnade kroppen genom den inre värmen i lungorna och kommer ut ur kroppen genom utandningsluften. När

då blodet i hjärtat mötte livsanden (pneuma) i inandningsluften omvandlas det till ett ljust blod. Det kallade han för ”ångartad pneuma”. Så förandligades allt levande genom pneuma.

Det ”ångartade pneuma” blandades med ytterligare ett slags pneuma ”det psysiska pneuma” som transporterades till nerverna. 

Galenos hade nu tre olika pneuma som förklaring till det venösa blodet, det artära blodet och nervsystemet.(Talet tre var viktigt för grekernas syn på framförallt det mänskliga).

Hans idéer om den andliga människan stämde väl med den katolska kyrkans tankar och hans idéer var helt accepterade av vetenskapen under medeltiden.

Harvey 

Det var inte förrän på 1600-talet som en forskare vågade ifrågasätta Galenos syn på blodomloppet på allvar. Han experimenterade och beräknade att den mängd blod som rann genom artärerna under en halvtimme motsvarade kroppsvikten på det blodomlopp han mätte.  Det fanns ingen möjlighet att kroppen kunde skapa så mycket vikt under dygnets 24 timmar. (Det skulle innebära att en människa som väger 60 kg skulle behöva producera och förstöra blod motsvarande 2880 kg på ett dygn).

Han experimenterade också med att strypa blodomloppet i armen måttligt med ett rep eller ett virat tyg. Då sväller de yttre venerna. Artärpulsen känns. Om man drar åt ännu mer känner man inte artärpulsådern heller.

Om man trycker på en ven i underarmen med ett finger och stryker längs venen mot hjärtat kommer man att upptäcka - när man slutar att trycka med det finger som strukit bort blodet, att blodet rusar till den närmast liggande venklaffen, men bara till den klaff som ligger närmast i det tomma blodkärlet. Släpper man så det första fingret, fylls hela venen med blod igen.

Men Harvey tänkte först och främst på sin karriär och publicerade inte sina forskningsrön förrän 10 år senare, då han var en välkänd och respekterad läkare och forskare och ingen kunde ifrågasätta honom, hans experiment och hans beräkningar.