Blodomloppet
lämnar viktiga näringsämnen till cellerna och ta med sig det avfall som bildats
vid ämnesomsättningen.
Blodomloppet
transporterar syre till vävnaderna från lungorna och tar med sig koldioxiden
tillbaks till lungorna igen (Se föregående lektion). Blodomloppet skickar
hormoner till olika organ så de kan arbeta som de ska, då det är olika hormoner
som styr olika funktioner i kroppen. Då människan blir sjuk behövs
immunförsvaret som ska göra henne frisk igen och blodomloppet för med sig
kroppens försvar – de vita blodkropparna (mer om det senare under perioden).
Blodomloppet behövs för att hålla kroppstemperaturen.
Blodomloppet vardguiden.se
Blodomloppet består av vener och artärer. Venerna är de
blåa ”rören” på bilden och artärerna är de röda.
Artärerna har muskler som trycker fram blodet i ådrorna från hjärtat,
medan venerna låter blodet passivt bli påskjutet av det tryck som uppstår när
någon knuffas (i det här fallet är trycket från ”någon” artärerna) till
hjärtat.
Artärerna för med sig syre till organen och cellerna i
kroppen och venerna tar med sig koldioxiden och andra avfallsprodukter. Det gör
att blodet har olika färg. Artärerna har en ljusare röd färg, medan venöst blod
är mörkare.
Blodet innehåller hemoglobin som har järn bundet till sig.
Järn tar gärna upp syre (– du vet hur rostig en sak av rent järn kan bli som
legat ute – det är syret som gjort din järnbit rostig). Koldioxiden sätter sig på en annan plats i
hemoglobinet när den transporteras till lungorna.
Men det är järnet i hemoglobinet du känner när du suger på
ett finger du just skurit dig i.
I nedre delen av kroppen har
venerna klaffar i ådrorna. De kan man jämföra med skjutdörrar, som bara går åt
ett håll.
Blodet förs genom port efter port, tills det når hjärtat.
Venernas väggar är tunna och töjbara, så de kan transportera olika mycket blod
till organen och vävnaderna. Venerna har små tunna blodkärl i vävnaderna som
sedan växer ihop och blir dubbelt så tjocka. Så växer de tjockare blodkärlen
ihop till ännu tjockare. De tjockaste venerna är övre och nedre hålvenen,
som ligger bredvid hjärtat. Portvenen, som för syrefattigt blod till
lungorna är också en av de större.
Stora kroppspulsådern (se det röda på bilden) är en artär
som börjar vid hjärtat och går ner genom kroppen just framför ryggraden. När
den når navelhöjd delar den sig i två pulsådror som fortsätter ner i varsitt
ben. Grenar av dessa blodkärl går till musklerna i låren. Huvudkärlen i benen
fortsätter ner i knävecken, vidare bakom de inre fotknölarna och sedan ut i
foten. På fotens ovansida finns en ytligare pulsåder där de som har bra
blodcirkulation i benen kan känna pulsen med fingrarna.
Artärerna
har tjockare väggar än venerna då de innehåller ett tjockare lager av
muskelceller och elastiskt bindväv. Artärerna
är också töjbara och kan ta emot och föra vidare det blod från hjärtat. De
stora artärerna delar upp sig i allt mindre förgreningar som når ut i hela
kroppen. Man kan känna artärerna genom pulsen i kroppen.
Blodkärlen bildar alltså ett sammanhängande nätverk i
kroppen. De är huvudsakligen av tre slag:
Vener, som för syrefattigt
blod till hjärtat och lungorna, syrerikt blod, eller artärer som för ut
syrerikt blod till kapillärerna eller hårrör. Kapillärerna förbinder venerna
och artärerna med varandra och har kontakt med cellerna och vävnaderna i
kroppen.
Det är i kapillärerna utbytet av syre och koldioxid görs
mellan cellerna och blodet.
Galenos
levde 130 – 201 e.Kr. Hans teorier byggde på de grekiska tankarna om de fyra
elementen: luft, jord, eld och vatten och vilken av dessa fyra som var
livsavgörande. Galenos grundidé var att luften bar anden, pneuma. Den luft som
kom in i luftstrupen och lungorna var kosmisk (man kände ju inte till atmosfär
på det sätt vi gör idag). Pneuma finns överallt i det som levde (en död
människa eller en torkad växt kunde alltså inte ha pneuma).
Pneuma
kom in i kroppen via luftstrupen och lungorna och den kosmiska pneuman
blandades med leverns röda blod i hjärtat. Då blev det ”vitalt pneuma” som
deltog i matsmältningen och fortplantningen och förandliga den fysiska kroppen.
Venerna
förde upp blodet till hjärtat där avfallsprodukter lämnade kroppen genom den
inre värmen i lungorna och kommer ut ur kroppen genom utandningsluften. När
då
blodet i hjärtat mötte livsanden (pneuma) i inandningsluften omvandlas det till
ett ljust blod. Det kallade han för ”ångartad pneuma”. Så förandligades allt
levande genom pneuma.
Det
”ångartade pneuma” blandades med ytterligare ett slags pneuma ”det psysiska
pneuma” som transporterades till nerverna.
Galenos
hade nu tre olika pneuma som förklaring till det venösa blodet, det artära
blodet och nervsystemet.(Talet tre var viktigt för grekernas syn på framförallt
det mänskliga).
Hans
idéer om den andliga människan stämde väl med den katolska kyrkans tankar och
hans idéer var helt accepterade av vetenskapen under medeltiden.
Harvey
Det var
inte förrän på 1600-talet som en forskare vågade ifrågasätta Galenos syn på
blodomloppet på allvar. Han experimenterade och beräknade att den mängd blod
som rann genom artärerna under en halvtimme motsvarade kroppsvikten på det
blodomlopp han mätte. Det fanns ingen
möjlighet att kroppen kunde skapa så mycket vikt under dygnets 24 timmar. (Det
skulle innebära att en människa som väger 60 kg skulle behöva producera och förstöra
blod motsvarande 2880 kg på ett dygn).
Han
experimenterade också med att strypa blodomloppet i armen måttligt med ett rep
eller ett virat tyg. Då sväller de yttre venerna. Artärpulsen känns. Om man
drar åt ännu mer känner man inte artärpulsådern heller.
Om man
trycker på en ven i underarmen med ett finger och stryker längs venen mot
hjärtat kommer man att upptäcka - när man slutar att trycka med det finger som
strukit bort blodet, att blodet rusar till den närmast liggande venklaffen, men
bara till den klaff som ligger närmast i det tomma blodkärlet. Släpper man så
det första fingret, fylls hela venen med blod igen.
Men Harvey tänkte först och främst på sin karriär och
publicerade inte sina forskningsrön förrän 10 år senare, då han var en välkänd
och respekterad läkare och forskare och ingen kunde ifrågasätta honom, hans
experiment och hans beräkningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar